Fredag: Hur gick det sen?

Jo, jag gick pa intervjun.

Vi hade bestammt tid med Tyska-Margret kl 11.30 pa vinfarmen men "chefen" dok inte upp forrens 30 minuter senare. Hmm..tankte jag , det har badar inte gott och jag ar redan lagom irriterad. Men M var i vilket fall mycket trevlig och latsam att prata med. Hon var mycket social, rolig men strikt och beslutsam. En bra chef kan med andra ord. Jag fick inte jobbet pa grund av en sak. Anledningen var en sak som jag, lat oss saga, inte besitter fortillfallet. Mamma och pappa, ni vet vad jag menar men for utomstaendes ogon och oron sa namner jag inget mer.

Efter interjun akte vi till De Morgenzon, en stor vingard langt belagen bland andra mindre vingardar och det innebar MANGDER av trafik. Totalt anvande man en hel aker som parkeringsplats och det rackte knappt till. Pa plats fanns en parkeringsvakt som vinkade at oss att kora i en annan riktning. Lizette stack ut huvudet och pratade afrikaans men vakten (som sjalv pratar afrikaans) insiterar pa att tala engelska med henne aven om hans ordforrad inte var stort. En arg Lizette drar in huvudet igen och sager ett ord som jag inte kan namna har, men lat oss saga att det har med FIKA att gora.

Markanden hade ni alskat, ja morfar, farmor och mamma iallafall. Jag beskrev den nyss valdigt utforligt men rakade komma emot delete-knappen sa allt forsvann. Nu ar jag sa forbaskat arg, irriterad och forbannad att jag inte tanker skriva om “indreningens himmelrike” for er intredningsfanatiker darute. Ni far allt anvande hjarnan ni foddes med och tanka efter sjalva! Arrgghh!!
Resten av dagen tillbringade vi pa Pick n’ Pay, dvs. Mataffar, 2 min pa djurhemmet (var vral skabbigt och fullt av losa hundar!), en lunch mitt inne pa ett fik i Stellenbosch och efter det var vi hemma.
Nu gar jag upp till stora huset och dricker kaffe! Maste lugna mina nerver for nu ar jag riktigt sur.
Ha en bra dag.

Mot en vinodling, animal shelter och shopping

Nu var det ett tag sen sist! Men ibland ar det sa mycket annat som alltid hamnar i mellan.

Idag, om exakt 40 minuter brummar vi ivag till en intervju. Den kommer att hallas pa en vinodling ett par kilometer harifran, dar jag eventuellt kan borja jobba i mitten av november. Ja, allt beror pa hur pass bra det gar. Jag vet att ett av kriterierna var " able to communicate in german". Arligt talat, jag har inte pratat tyska pa aratal nu sa lite ringrostig ar jag allt. Vi far hoppas att min engelska/personlighet kan overtyga dem! Hahahah....

Efter intervjun ar det tankt att vi ska aka till ett djurhem. Lizette vill visa mig lite hundvalpar och kattungar, jag har tjatat om att fa se lite babisar ett ganska bra tag nu. Tydligen sa ar det jatte enkelt att kopa hundar och katter i detta land. Jag tycker inte det ar positivt att flertalet djuraffarer saljer hundar och katter pa plats, tank sa mycket sjukdomar det kan bara pa. Men till min stora gladje verkar det som att detta haller pa att vanda. Gerrit och jag besokte en djuaffare i forrgar och de meddelade att det borjar bli vanligare med "kennels" nu. Det ar ju tack o lov!

Torsdag 21 :e okt , Skoldag med Riette

Vi åkte hemifrån kl 06.50 och var framme vid 07.30 så 15 min senare började första lektionen och den var passande nog en engelsk lektion. Du skulle veta vad alla strirrade på mig när jag kom dit! Jag kände mig som en kändis, människor viskade, tittade och ja vissa pekade till och med! Min första tanke var ”fan, har jag spillt frukost på uniformen eller vad är det frågan om?” men sen förstod jag att antalet elever på skolan var enkom 600st så alla kände alla. Great! Här försöker man smälta in med skoluniform och allt, men det hjälpte inte haha!

Efter x-antal blickar och presentationer var det dags för samling ute på baksida av skolan, där fanns det en scen. Alla elever skulle ställa sig i rad, klassvis och jag hoppade in bakom Riette. När närvaron hade tagits gick en av eleverna fram till mikrofonen (jag tror han var en elevrådsrepresentant) för att läsa morgonbön. Alla elever stirrade ner i backen och bad med eller var tysta och blundade. Jag var tyst och stirrade mest runt på alla elever och deras olika uniformer. När jag stod där fick jag ALLAS blickar på mig, alla trodde jag skulle börja där. Men jag och Riette bara skrattade! När morgonceremonin var klar begav vi oss mot engelskan.

Väl framme gick jag fram och presenterade mig själv för hennes lärare som var klädd supermodernt! Hon var mycket trevlig och glad över att ha mig där. Jag berättade för henne att jag har tagit studenten, är 20 år gammal och ska stanna här i 9 mån. Hon blev mycket överraskad över min ålder och besökslängden. I vilket fall, på engelska timmen var det muntliga redovisningar, alla hade fått planera och redovisa gruppvis ett stycke från denna månadsbok. Det var underhållande och Riette var jätte duktig!

Resten av dagen bestod av biologi, fysik, data och afrikaans lektioner. Vissa av lärarna var extremt stränga medan andra var ödmjuka och vänliga. Jag tyckte mycket om den allra strängaste läraren de hade, jag tror jag kunde se mig själv lite i henne hahaha..Dock var hon minst omtyckt av alla så kanske inte!? J Det var mycket roligt att hänga med Riette till skolan, krävande men kul. Massor av 17-åriga killar som försökte flörta sönder mig, det var riktigt kul! Riette var snabb med att berätta att jag var hennes 21-årige brors flickvän och att jag var 20 år. ”Ni har ingen chans” sa hon, hahaha. Du skulle ha sett allas miner när de fick reda på att jag var 20 år! De blev helt chockade, jag bara skrattade. Men det var också ganska irriterande hur sociala och rakt på sak killarna är här, de är inte alls som svenska killar. Här går de fram och pratar direkt med en, bryr sig inte om att man inte ens har någon koppling till dem utan tar sin chans! Jag bara skrattar när Riette säger ”det är inte klokt Sara, alla blir helt till sig över dig här. Du är så vacker och alla säger det till mig på afrikaans.” Jaa, ni jag har det inte lätt!

När skoldagen väl var över var jag vråltrött och 3h efter att vi kommit hem, låg jag och Riette fortfarande i våra soffor och kollade på Disney channel. Jag somnade vrålfort på kvällen, innan 21.30.

Stranden med Riette och Arina

Mot bergen

Utsikt fran verandan

Måndag: akvarellmålning, ANSÖKAN, solbränna, ormjakt, städning, relaxa vid badbryggan och skrapbooking.

Idag började Gerrit tidigt, han jobbar dubbelt och det innebär från 07.00-23.00. Det blir långa dagar för honom men han klarar det jättebra. När han brummat iväg till jobbet hälsar jag god morgon till Liz och Riette, det ska till jobbet och skolan. ”Idag ska målas” tänker jag och visst gör jag det, färglägger en tidigare skiss och det blev väl okej. ”Övning ger färdighet” så att säga.
När jag målar har alla vovvarna omkring mig, lilla chutney ligger under min stol och fick för sig att ta en av mina penslar. Fick snabbt tag i den och lyckades rädda halva! Hon är extremt busig av sig och hittar alltid på något. Efter att och chutney har målat klart känner jag hur det börjar klia lite på vänster ben. Nej, jag har bränt mig igen, men bara på vänster halva. Jättesnyggt! Jag ser ut som mannen i filmen badliv, ränder överallt! Ha ha ha.

När jag reser mig upp springer Jack ner på gräsmattan nedanför huset. Jag följer efter och vips kommer Oskar och Chutney med. Vi traskar omkring lite här och hundarna leker. Efter ett tag bestämmer jag mig för att gå in i huset, när jag ska uppför den lilla kullen så ser jag min 5:e orm. Den är nog en halv meter, smal och brun/grå. Jag tror det är en husorm, hann inte titta efter så snabbt då jag frös till som vanligt!

Tiden går och jag pratar kollar in lite utbildningar på internet, hittar en konstkurs på distans som jag genast anmäler mig till. Jag hoppas jag blir antagen, skulle vara jätte roligt att få utveckla sig inom måleriet eller hur farmor?! Jag tänker anmäla mig till lite olika småkurser för vt 2010 så det blir kul.

Vid 12 börjar jag att städa och sätter igång på riktigt! På med musiken och ”städutrustningen fram”. Vid 3 kommer Riette hem från skolan, klockan 4 bestämmer vi oss för att gå ner till stora dammen och bada. Det är jättevackert där men någon badning blir aldrig av, vi invaderas av massor småungar som bor uppmot bergen till. De tycker det är jättespännande med oss, det till och med vill känna på mitt hår! Men Riette säger ifrån på afrikaans och ungarna ler lite generat och hoppar i vattnet.

Senare på kvällen tar vi alla tre eller alla fyra (Chutney följer med) en löptur. Vi startar kl 6.45 och blir borta i nästan 40 min. Vi hinner tillbaka precis när mörkret infunnit sig. Riette och jag får för oss att börja med några situps och armhävningar. JOBBIGT!! Sen stretchar vi och jag hoppar i duschen. Uppe i huset serveras det kyckling och wokade grönsaker,mums! Till efterätt blir det lite lakrits och kokonöts choklad samtidigt som vi tittar på gamla foton. Riette håller på med att göra ett album till Lizettes syster. Hennes syster skriver nämligen dikter och nu har de blivit en bok. Boken ska ges ut nu på lördag och då ska hon få albumet som present. Kl 06.00 på lördagsmorgon går planet till Pritoria som Lizette flyger med. Hon kommer åter på söndagkväll. Under helgen så ska jag, Riette och Arina ha tjejkvällar med god mat och godis.

När det är klart, hoppar alla upp i soffan och ser på tv. Ett program om plastikkirurgi, intressant men ändå inte. Alla tre somnar i soffan, utom Riette. Chutney har slocknat i hennes knä. Kl 22.30 kommer Gerrit hem, han slutade tidigare. Min kropp är superstel när jag försöker lyfta mig från soffan. Inatt kommer jag sova gott!

Söndag: stranden, bläckfisk, tiger valley, Panarottis.

Lizette har bestämt att hon vill visa mig stranden och vi ska ha en riktig utflyktsdag. Vi tar först en morgon löptur på 40 min, denna gång blir det en annan väg hem. Det gick mycket lättare än senast! Även om vårat tempo nu var bättre, Lizette har tidigare sprungit halvmaraton och älskar att delta i löptävlingar. Efter löpningen blir det frukost, jag gör frukost åt Hendrik (omelett) och hoppar sen in i duschen. Vi (Riette, Liz, Arina) kommer iväg vid 10.30 med Lizette bakom ratten. Väl inne i bilen låser jag som vanligt bildörren och det gör resten av familjen med. Om ni visste vad de skrattar åt att jag är så försiktig med säkerheten, jaa alla utom pappa Hendrik. Han tycker det är perfekt!

Pappa Pelle, jag har berättat om hur beskyddande du är och tydligen är Hendrik likadan! Hahaha, han tycker det är jättebra av dig att du är mån om min säkerhet. Du vet när vi pratar om att man alltid låsa dörren efter sig osv. Alla andra tycker det är roligt att jag är så misstänksam av mig men själv trivs jag med det. Inget har ju hänt ännu!

På stranden blåser det som attan, det gör det visst alltid här men idag verkar det vara mer än vanligt. Riette och Arina hoppar och skuttar omkring, blir vilda av havsluften! Jag kapitulerar vid muren, det blåser så jag fryser och inte vill röra på mig! Efter ett par minuter går det över och även jag skuttar omkring och lallar! Det finns fullt av snäckor här, även om de inte är hela så är det väldigt vackra. Som den Petersson jag är, går jag på snäckjakt. Fångsten blir föga liten dock, endast en snäcka är värd att plockas. Här skulle Farmor, Linda och mamma trivas till snäckornas skräck!
Vi tar en promenad längs stranden och tar massor av roliga kort, även om jag ser ut som ipren-mannen på de flesta så tycker alla andra att foton är jättefina! De är så vänliga hahaha. När vi har traskat, klart hoppar vi in i bilen och kör till restaurangen. Här beställs det fish’n chips, fried calamari och grilled calamari. Den sista maträtten beställde jag. Här försöker vi vara nyttig i den mån det går. Friterat är inte nyttigt eller gott alls! Inne på restaurangen inser jag att jag är den enda som inte fick på sig skorna, alla andra har sina på. – Det är ingen fara alls, vi är i Cape town nu. Det är ingen som reagerar på det, säger Lizette. Nu erbjuder sig Riette att ta sig sina skor för att få mig att känna mig bättre! Ooouw, hon är verkligen genomsnäll men jag säger till henne att det inte är någon fara. Visst är det inget problem att vara barfota, hoho.

Efter lunchen bär det av till köpcentret, här går vi bärsakargång genom affärerna, letar efter ett par fina byxor åt Gerrit och Lizette köper lite godis som hon bjuder oss på. Vid kl 4 säger vi hej då och jag traskar vidare till Panarottis och hälsar på Gerrit. Resten av tiden förströr jag på the Body Shop, pratar i telefon med Linda och letar stegräknare i sportbutiken Outdoor.

Senare på kvällen äter vi stek och grönsallad. Supergott!! Gerrit ”says grace” och då var man med om den första bordsbönen någonsin! Kvällen avslutas med att vi somnar framför tv nere i vårt hus. Jag blev verkligen trött av havsluften!

Lördag: Promenad uppe i bergen, irritation och varma mackor.

Vi vaknar upp och vädret är perfekt, helt vindstilla. Idag är det dags för att åka upp till bergen och gå på vandring! Mmm..gå på vandring det älskar jag men när vi väl kommer dit är vår vandringsträcka mycket beväxt, tät och skymmer sikten för våra fötter.
Vi hinner i princip bara gå upp 15 m i skogen tills jag fullt protesterar. Gerrit erbjuder sig då att vi kan gå ner till vakten och be honom tala om vad vi ska akta oss för.” Mycket bra förslag”, tänker jag, nu ska jag bevisa för honom att de finns fullt av ormar här! Vakten skrattar lite när Gerrit berättar om min oro med får sedan en lite allvarligare min. Vi får veta att vårt största hot är de tre ormarna; trädormen Booemslang, bergspuff addern och Kapstads cobran. Det finns tydligen gott om dem här.

För mig blir det droppen, jag vägrar gå in dit friviligt och bli ormbiten! Gerrit tjatar och gnatar, jag fräser tillbaks. Han argumenterar som så att ”jag låter min ormrädsla styra mitt liv” och att ”jag bara begränsar mig själv från maximal glädje”. Glädje? Jo, jag tackar jag! ALDRIG! Visst får jag som jag vill, jag är verkligen inte på humör att gå in i en tät ormskog. Vi håller oss till cykelvägen i stället och promenerar på den i 1,5h. Det är jätte mysigt och så där lagom läskigt! Haha
Vid kl 5 börjar Gerrit jobbet så då umgås jag med Riette, Arina och mamma Lizette. Vi äter choklad, ser på tv och slappar. Jag lägger mig kl 12. Trött som alltid!

Fredag: morgonrunda, kvalitetstid med hundarna, akvarell målning och tjejkväll med Riette.

Dagen startade med en löprunda på 40 min, inte det lättaste med tanke på att den är uppför hela vägen tillbaka. Jag springer från husets grind ända fram till slutet av Little Bottlery road, vänder här och springer tillbaka hem. Vid slutet av LB börjar motorvägen, där vill jag inte hålla till. Vägen nerför är rena njutningen men hela vägen hem är en enda lång uppförsbacke. Väl hemma skakar mina ben som löv igen och jag är glad att jag inte behöver stressa iväg någonstans!
Senare försöker jag mig på att måla lite men störs av alla svalor som försöker bygga bo på husets vägg. Hundarna är mitt sällskap och omkring mig hela tiden, den lilla vovven Chutney är nog värst. Hon vill ha all uppmärksamhet och hoppar alltid upp i allas famn. Dessutom slickar hon på allt och alla!

Senare under kvällen anländer Riettes vänner och då blit jag indragen i stora huset för att se på film. Så Arina, Alina, Peter, Riette , jag och en till (som jag inte minns vad han heter) äter varmkorv med bröd och pratar om Sverige, såklart! Gerrit kommer hem runt kl 12 och är jättetrött. Bums i säng!

De tre sma trollen

Poserar mer an garna

Torsdag: Gerrits arbete

Har ar alltsa hans arbetsplats, "Panarottis" och det ar val detsamma som "Pizza Hut" skulle jag tro. Hit kommer mestadels bara ungdomar och barnfamiljer. Igar var det fullt med folk, torsdagar = specialerbjudande dar man betalar 45:- Rand och far ata hur mycket som helst. De serverar stek, pizza, sallad, pastaratter och desserter. Sag aven att man kan fa glutenfri pizza har, vore nagot for dig pappa!

Torsdag: Besokt gallerian

Under morgonen och hela formiddagen regnade det massor, det verkligen vrakte ner. Da bestamde vi oss for att jag skulle folja med Gerrit till hans arbete och ga pa shoppingtur. Hans arbete ligger i en tre vaningar hog galleria med massor av butiker. Jag slarvade bort mig ett antal ganger men lyckades hitta tillbaka tillslut haha. Inhandlade en ormbok, penslar, vykort och harborste. Besokte aven bion och sag filmen "the Proposal" med Sandra Bullock, supermysig film. Dock kandes det lite val ensamt att ga pa bio ensam, men det gick ju vagen. Det var ca 10 personer i hela salongen.

Onsdag: Tre Kapstads kobror, en vinodling och världens fulaste solbränna

Solen skiner, inte ett moln på himmelen och vi har precis ätit frukost. Idag har vi bestämt oss för att utforska området och traska upp i bergen. Med oss har vi frukter och massor av vatten, det behövs ju alltid! Vi bestämmer oss för att ta vägen bakom huset, via plantagen och upp mot bergsområdet. Jag tjatar lite på Gerrit och säger att jag vill gärna ta med en av hundarna då de känner av omgivningen bättre. Det fungerar inte, tydligen blir de avundsjuka på varandra och rymmer efter om vi skulle ta med oss en hund. ”Jaha, inte det inte. Hmm..” tänker jag och känner en viss oro blossa upp inombords.

Nu är det dags att bege sig. In med hundarna i hundgården, upp med låset, ut genom porten (beklädd med vassa järnspetsar för att hålla borta inkräktare) och ut i det fria. Jag tvekar direkt när vi redan kommit utanför grinden, det är nämligen fullt av fällda träd som skymmer sikten där vi ska sätta våra fötter. ”Perfekt ställe för ormar” är min tanke! MEN nej, Gerrit och jag hoppar över och vips var vi ute på vinodlingen.

Här är det fullt av vinrankor så långt man kan se men dock inga vindruvor, säsongen har inte satt igång ännu. Vi traskar på lite grann, jag spanar maniskt över var vi sätter ner våra fötter. Det är nästan så att jag känner mig livrädd, jag har nog sett på allt för många naturprogram. Vägen upp mot berget består mestadels av buskage. 90% av tiden som det tar för oss att gå uppför, förgylls av mina frågor; ”finns det lejon här?”, ” vad händer om vi ser en orm?”, ” är det farligt att gå här?” osv. Gerrit skakar på huvudet och säger att jag inte behöver vara orolig. ”Lejonen lever i naturreservaten. Om vi ser en orm, vilket vi nog inte kommer göra, så går vi försiktigt förbi. Klart det är farligt, det är det ju överallt men inte speciellt. Du behöver inte oroa dig.”

Vi börjar sakta men säkert nå den lite brantare delen av backen uppåt när Gerrit plötsligt fryser till och pekar snabbt till höger. 5 meter ifrån ligger en lång orm, vi förstår snabbt att det är en kobra. Det visar sig vara en Cape Cobra och den är snabb som attan. Mitt tar ett skutt och fort som tusan börjar paniken sprida sig i hela kroppen. Jag försöker ta ett foto med mina händer skakar så pass mycket att bilden blir helt suddig. Råkar sätta igång filmin spelning av misstag och spelar in mötet med ormen. Jag låter helt skräckslagen medans Gerrit låter hur glad som helst! Senare möter vi ytterligare två kobror och jag blir helt super nervös!

Färden hem går mycket varsamt till, då mina ben skakar som löv. Väl hemma börjar mina axlar klia och jag får då syn på hur mycket jag har bränt mig. Världens rödaste axlar och rygg. Det ser inte klokt ut någonstans! Klockan 5 börjar Gerrit sitt arbete och åker hemifrån runt 4 – tiden. Kvällen spenderar jag sedan med Gerrits mamma och syster. Vi diskuterar Sydafrika, Sverige och dricker varm choklad. Läggdags blir klockan 23 ikväll igen. En mycket trött Sara somnar direkt.

Vaknar upp i stellenbosch

Klockan ar 07.20, rummet ar iskallt och Gerrit har tagit allt tacke. Forsiktigt smyger jag upp ur sangen, tar pa mig mina hello-kitty strumpor och tassar ut i koket. Genom verandans glasdorrar ser jag hur dimman ligger tatt over dalen. Det regnade kvallen innan och nu har det vackra vadret anlandt.

"Nu fattas bara kaffe" tanker jag, sen ar allt perfekt. Dagen tillbringar vi sedan med att utforska stora huset och marken omkring huset. Till lunch blev det stek, vralgott! Senare pa eftermiddagen tog vi bilen och akte till "affaren" dar jag aterigen traffar Lizette, Gerrits mamma. Far aven traffa pa Gerrits pappa Hendrik och hans lillasyster Riette. Hela familjen ar underbar! Efter besoket dar aker vi hem igen och kopplar av. 1h senare skjutar vi Riette till hennes skola, det var tydligen nagon stor cermoni pa gang och det skulle delas ut diplom till ambitiosa elever i alla mojliga kategorier. Riette lyckades kamma at sig "diplomet for bast engelskstalande elev" i hennes arskurs.

Under tiden som Riette var pa skolcermonin gick Gerrit och jag pa resturang och at nachos samt kycklingspett. Himla gott och efterlangtat. Middagen var supermysig och efterat gick vi pa bio och sag "year one" med Jack black. Ingen hojdare dock.. Nar filmen var halvvags ringer Riette och vi aker hem. Val hemma kom jag ihag att jag hade lite presenter att dela ut, mycket uppskattat saklart! Gerrits mamma namner aven att hon vet nagot om Sverige. Vi tillverkar tydligen Red Bull och har exklusiva tramobler. Laggdags blir kl 23, alla ar supertrotta.

Framme och pa plats

Sa dar, nu sitter jag har i sangen och hart antligen lyckats fa tillgang till internet. Dock inte fran min dator utan Gerrits. Hoppas alla dar hemma har det bra och att vadret ar till belatenhet. Har ar det namligen runt 27 C.

Flygturen ner till Amsterdam fran Linkoping gick utmarkt och allt rann pa supersmidigt. Jag hamnade bland nagon mycket tyst, trakig och asocial person fran Linkoping. Nej, det var ingen rolig manniska! Bytet i Amsterdam gick lika smidigt det, inte alls svart att hitta sig fram.

Val pa plats i flugplanet hamnar jag nastan langst bak, en plats fran fonstret. Skit tanker jag for mig sjalv! Jag var ju sa nara att fa fonsterplats! Typiskt. Lite smatt butter satter jag mig ner och borjar forsoka trycka under vaskan under flygstolen framfor mig. Da knackar det pa axeln. Framfor mig star en lang, morkharig och ung kille. Ursnygg och jattetrevlig. Det visar sig snart att han ar fran Holland och fotomodell. Att jag inte hade den dar perfekta fonsterplatsen brydde jag mig visst inte langre om!

Efter 11hrs flyg var vi antligen framme i Cape town. Utanfor var det kolsvart sa nagon direkt utsikt var det inte direkt. Det gick snabbt och smidigt att ta sig ut fran flygplanet men val framme i passkontrollen fastande jag i 15 minuter. Passkontrollanten forstod inte vad for visa jag hade och verkade inte ha alla chips i pasen heller for den delen..

Nar vaskan ar hamtad skyndar jag mig mot utgangen. Mitt bland folkvimlet star han, i brasiliansk fotbollstroja och med varldens finaste leende pa lapparna ropar han "Hello honey". Nu ar lyckan fullkomlig!

Myskväll med Kestin och vildarna

Tjoho!

Så, nu har vi varit och besökt barnabus, Kerstin och Lasse. Regnet piskade verkligen ner igårkväll när Linda styrde kosan ut från Åbyhålan mot Lindö. På radion spelades "Maskinen" och vi alla tre satt och gungade med. Väl ute i Lindö möttes vi av de små vilda dvs. bärfisen Elin och godismonstret Adam! Mitt i allt kaos fann vi Kerstin och uppe på övervåningen hade Lasse kapitulerat efter en meniskoperation. Tv-kontrollen var hans för kvällen!

Nere på undervåningen var det fullt schå med att få upp godispåsarna innan maten och utom synhåll för Mamma Kerstin. Adam körde på "slita-upp-påsen-så-snabbt-som-möjligt-med-händerna-stilen" medan Elin rusade fram till kökslådan och drog fram saxen för att klippa! Om hon klippte! Det gick så snabbt att även Adam häpnade och plötsligt stod Elin och tuggade frebilt på en godis. Men Adam gav inte upp för det, åh nej! Som den Lindö-fotbollsspelare och tävlingsmänniska han är, slängde han sig på kökslåda nummer två och fick fram kniven. "Jag skar upp den!!" hörde man honom vrål tillbaka till Elin som svarade med ett leende, efter att hon hade utfört sin lilla segergest!

Åter till Linda och mig som står där utan godis och vattnas i munnen. Vi tittar lite på varandra, börjar klia oss i huvudet och låter sedan blicken falla lite uppgivet på godismonstrerna. Men då kommer Elin fram och säger "här får du", till Linda och räcker fram ett tomt godspapper. Då antar vi att, det är hennes sätt att säga "du behöver inget mer". Tack Elin, ärlighet varar längst!

Väl samlade vid matbordet har Kerstin fixat med hälsomackor, ostar, riskakor, frukter, juicer, thé i mängder. Det var en syn för ögat! Nu var det dags att diskutera Sydafrika och efter några minuter av mina gestikulationer, ljud och ansiktsutryck förstod Kerstin precis vad jag menade! Vi har även bestämt att jag någon gång i bland lägger upp ett videoklipp här på bloggen så att ni alla kan påminnas om mitt anmärkningsvärda kommunikationssätt!


Tack Kerstin för en jätte mysigkväll! Jag kommer sakna er massor, se till att sända över Adam lagom till fotbolls VM i sommar!

Kram Sara

Besök

Tjoho,

Morfar kom förbi vid kl tre och vi fikade på muffins och thé. För att komma direkt från sjukhuset såg han extremt pigg och glad ut! Vi pratade om hur fort livet kan ändra riktning och vilken tur han hade. Han måste ha världens bästa frisör, det var tack vare henne som han gick och tog reda på vad det var som inte stämde. Tack för en mysig efter middag morfar!

Kram Sara

Middag hos Monica & Uffe

Hej,

Vilken trevlig kväll vi hade igår hos Monica och Uffe. Denna middag kommer jag aldrig glömma. Vad fint ni hade förberett och vilken god mat. Tack så jätte mycket för en oförglömlig kväll där vi diskuterade många roliga minnen.

Kram Sara.

Längtar efter att få resa nu, även om det både är med sorg och glädje i hjärtat.

Promenad med Michaela

Tiden

Nu går det fort, idag känns det som tiden rusat förbi. Mötte upp min kära gammla vän Michaela för en långpromenad ute i det fina vädret. Det var underbart härligt att få ha träffat henne igen. Den 20:e åker nämligen Michis och Sara G åter iväg till Australien. De kommer att försöka skaffa sig ett hus i Perth och vara rätt så stationära. Det tycker jag låter underbart!

Med på promenaden följde även Tessi medoch sprang av sig sin enorma överskotts energi! När jag umgås med djur så känner jag verkligen hur mycket jag själv vill rå om ett. Det blir härligt att få träffa på Gerrits tre hundar, en heter nämligen Oscar och är en labrador på 4 år. Den lilla vovven ska jag se till att bli kompis med!

Nu kommer mamma Jill snart hem från jobbet och det innebär PROMENAD igen för min och Lindas del!! Efter det bär det av in mot en kvällsfika hos Uffe och Monica.

Tänk vad mysigt man har det innan man åker iväg, nu tar man sig tid att umgås och se sina grannar. Det är tråkigt att man inte hinner planera bättre och får ut mer tid så att man hinner med allt och alla.

Kram S.